Äntligen hemma!
Någon dag ska a ta ordentliga bilder på honom och lägga upp, jag tycker han har blivit så himla lik mamma Martta!
Jag mailar bilderna till Sari och Anne också, men jag har tyvärr inte mailardressen till mamma Martta, så jag hoppas jag han få den.
Hiro har fått blodspåra för första gången! Först gick en annan hund (som gick fel några gånger) och sen var det Hiros tur att gå samma spår för att testa, och han gick bättre än den förra. Hiro gick utanför spåret någon gång men märkte av sig själv att han gick fel och fick upp spåret igen. Eftersom han inte följde den andra hundens felsteg antar jag att det var blodet han föjlde. Så fort vi hinner skaffa eget blod och en bakhas ska vi lägga egna spår häromkring.
Här kommer lite bilder från hans semester i Edane.
Äntligen får man se vad det är för något spännande som rör sig i den roliga maskinen!
Mysa i sängen får man också göra! Jag har inte ens sett husse och mattes säng...
Jag vann en jättefin mus på en av utställningarna. Den var så bra att jag inte ens kunde vänta tills vi gick ur ringen.
Här hittar jag rådjurshasen jag letade efter i skogen.
Min tillfälliga lillmatte blev lite sur på mig för att jag också ville vara med på kort. Hon tyckte inte det var okej att jag hoppade upp och tog rampljuset ifrån henne.
Mys i Edane
Han har smart nog kommit pa att om man lekar tyst och försiktigt är det ingen som märker nagot :)
Mysiga skogspromenader och hundkompisar har han varje dag och dessutom de 2 sma människorna som leker med honom ibland. Mamma, Hiro, Hedda (snart 5 ar) och Tobias (snart 3) har lekt i sängen och Tobias spelade synt för Hiro. Det gillade han inte sa mycket men lillebror flyttade efter honom och tillslut insag han ocksa att Hiro inte tyckte han spelade fint... Da slängde han sig om halsen pa honom för att kramas istället. Hade det varit för 2 veckor sen hade Hiro blivit överlycklig och hoppat och slickat men nu brydde han sig inte. Sa det har varit bra för honom att bo tillsammans med smabarn ett tag.
Pa fredag kväll kommer matte hem till Sverige igen och pa söndagen ska vi hämta Hiro.
När jag tittar pa bilderna mamma har skickat ser han gigantisk ut! Han maste ha växt en massa under den 1,5 veckan jag inte sett honom. Ska bli kul att träffa mitt monster igen :)
Förutom att han är lugnare runt barnen accepterar han fullt ut att bade människor och hundar tar ben ifran honom. Det var jag lite orolig för men det är inga problem alls länge. Vi tränade timme in och timme ut innan han akte hem till mamma och det gav tydligen resultat!
Utställning i Grums
Jag uppfattade som att han inte ville trava fint nu heller, men det vill han aldrig :P
Utställning i Forshaga
Min syster ställde ut Hiro idag och hans slutade som BIS 5:a igen! Fick jättefin kritik denna gangen okcsa. Jag aterkommer med bilder och kritik senare. Nu haller vi tummarna för att det gar ännu bättre i Grums nästa helg!
Rädsla för andras fördomar
Idag hamnade jag i en situation jag oroat mig för ett tag, och vet ni vad? Jag brydde mig inte ett dugg!!
Oron började när jag började leta bulle på riktigt . Jag var rädd att inte bli tagen på allvar och att folk skulle tror att jag inte var kapabel till att ta hand om en hund, allt på grund av mina ansiktspiercingar. Det låter kanske konstigt för den som inte själv har några, men man blir faktsikt diskriminerad så min oro stod på en stadig grund från de tillfällen jag blivit nekad jobb eller blivit kränkt i andra sammanhang.
Efter många om och men vågade jag mig på att ringa till Sarie och vi pratades vid några gånger i telefon. Så kom samtalet där hon tyckte att vi skulle komma till Södertälje för att träffa henne coh valparna.
Jag blev jätteorolig att hon inte skulle tycka att vi var seriösa, så jag låg vaken några nätter och funderade på om jag kanske skulle skicka en bild eller förklara att jag har skrot i ansiktet så hon var förberedd. Men det gjorde jag förstås inte. Hela vägen dit var jag nervös och ångrade att jag inte berättade innan, det hade ju inte varit så kul att åka dit för att bli nobbade.
Men allt gick som smort och det var inga problem!
Så idag var jag och Hiro på stan tillsammans, och framför oss går en kärringjävel i 50-års åldern med en man. Vi gick en bit bakom men jag hörde ändå klart och tydligt vad de pratade om. Så efter att kärringen vänt sig om och tittat på oss säger hon till sin man att det inte är konstigt att hundar blir aggressiva om sånna ansvarslösa människor som jag kan skaffa en. Hon fattade inte att jag hörde vad hon sa så hon fortsatte med utläggningar om att 17åringar som lägger alla sina pengar på att sätta hål i ansiktet inte vet vad det innebär att uppfostra en hund. Då kommer såklart en mötande hund och Hiro börjar med sina kanariefågels/chewbakka ljud som betyder att han vill hälsa. Tanten framför hoppar till och säger till mannen att det är bäst att de skyndar sig iväg för att jag inte har någon kontroll på kamphunden. Han drog inte ans i kopplet. Han gick fint bredvid mig och gjord ett kort ljud.
Konstigt nog blev jag knappt arg! Jag tyckte mest synd om kärringen som var så oroad över mig och aggroHiro. Ärligt talat tyckte jag det hela var rätt komiskt och hade inte lust att förklara för henne att jag faktiskt kan ha piercingar och ändå vara ansvarsfull. Jag behöver inte förklara mig för andra för att få deras respekt. För jag bryr mig inte vad andra tycker längre! :)
Så här har ni oss - matte 22 år gammal, piercingar och säkert massa anda fel & Hiro, den blodtörstiga kamphunden.
PS. Husse är inte bättre han, en sån där kille som lyssnar på dödsmetal och säkert sitter vaken uppe hela nätterna och biter huvudet av fladdermöss och kattungar!
Dammsuga
Igår var det städdag. Då kommer min kompis ut från garderoben och leker med mig!
Som ni ser har vi fått lite hjälp att ändra utseendet på sidan, Stort tack till Sanna som gjorde allt!
6 månader
Alla säger hela tiden att jag växer så det knakar men jag tycker inte jag märker någon skillnad själv. För 2 veckor sen bytte husse halsband på mig för jag växte ur det gamla guldiga. Men efter ha vant mig vid det nya fick jag ännu ett nytt idag! Matte var chockad sa hon, tydligen så var det nya mycket större än det gamla och det passade ändå. Så nu stoltserar jag med ett likadant i guld, fast bredare och med fler nitar.
Idag gjorde jag matte glad genom att ligga helt still och inte säga att knyst när hon tvättade mina öron. Sist var det inte alls kul och jag lät som ett monster. Så hon lovade mig att jag får välja vilket ben jag vill på djuraffären sen! Jag misstänker att det är en muta, för jag hörde henne prata i telefon med Linda förut, och matte sa att vi skulle åka dit ett tag och jag minns att hon har två katter. Så mattes smarta tanke är nog att jag ska nöja mig med ett ben när det finns katter. Haha, så dum man kan vara!
I helgen åker jag på uppfostringsanstalt! Matte ska åka till Tyskland i två veckor och husse har fullt upp på jobbet så jag får inte följa med honom. Så de lämnar mig i Edane hos mattes mamma och hon är sträng! Ni kanske såg bilden på Ruben i det förra inlägget? Han bor där, och så fort jag ser honom sitter jgg som klistrad på hans rygg och juckar. Men det får jag inte... Ibland så leker vi lite också, men han leker så konstigt! Han vill inte att vi ska jucka på varandra. Så istället vrålar han mig rakt i öronen och springer iväg... Om och om igen. För sånna som Ruben skäller inte som jag. Det låter mer som WWOOOOOOOUUUH.
Och inte nog med mina hundkompisar, det finns små människor där! De är lite rädda för mig för jag har hoppat på dem så de ramlat omkull. Och när de väl ligger på marken kan jag inte hålla mig ifrån att slicka på dem och naffsa dem i öronen. Tydligen så ska jag inte få göra det heller...
Men som tur är kommer jag träffa Azlan iaf 1 gång. Mattes mamma lovade att ha med mig på de 2 utställningarna som matte missar i Tyskland. Matte återkommer med resultaten hälsar hon. Första utställningen är den 14:e och den andra är den 20:e. Ha det fint så länge!
