Hiros tron

Såhär gott är det att äta äpple

Äntligen hemma!
Någon dag ska a ta ordentliga bilder på honom och lägga upp, jag tycker han har blivit så himla lik mamma Martta!
Jag mailar bilderna till Sari och Anne också, men jag har tyvärr inte mailardressen till mamma Martta, så jag hoppas jag han få den.
Hiro har fått blodspåra för första gången! Först gick en annan hund (som gick fel några gånger) och sen var det Hiros tur att gå samma spår för att testa, och han gick bättre än den förra. Hiro gick utanför spåret någon gång men märkte av sig själv att han gick fel och fick upp spåret igen. Eftersom han inte följde den andra hundens felsteg antar jag att det var blodet han föjlde. Så fort vi hinner skaffa eget blod och en bakhas ska vi lägga egna spår häromkring.
Här kommer lite bilder från hans semester i Edane.

Äntligen får man se vad det är för något spännande som rör sig i den roliga maskinen!

Mysa i sängen får man också göra! Jag har inte ens sett husse och mattes säng...

Jag vann en jättefin mus på en av utställningarna. Den var så bra att jag inte ens kunde vänta tills vi gick ur ringen.

Här hittar jag rådjurshasen jag letade efter i skogen.

Min tillfälliga lillmatte blev lite sur på mig för att jag också ville vara med på kort. Hon tyckte inte det var okej att jag hoppade upp och tog rampljuset ifrån henne.
Mys i Edane
Han har smart nog kommit pa att om man lekar tyst och försiktigt är det ingen som märker nagot :)
Mysiga skogspromenader och hundkompisar har han varje dag och dessutom de 2 sma människorna som leker med honom ibland. Mamma, Hiro, Hedda (snart 5 ar) och Tobias (snart 3) har lekt i sängen och Tobias spelade synt för Hiro. Det gillade han inte sa mycket men lillebror flyttade efter honom och tillslut insag han ocksa att Hiro inte tyckte han spelade fint... Da slängde han sig om halsen pa honom för att kramas istället. Hade det varit för 2 veckor sen hade Hiro blivit överlycklig och hoppat och slickat men nu brydde han sig inte. Sa det har varit bra för honom att bo tillsammans med smabarn ett tag.
Pa fredag kväll kommer matte hem till Sverige igen och pa söndagen ska vi hämta Hiro.
När jag tittar pa bilderna mamma har skickat ser han gigantisk ut! Han maste ha växt en massa under den 1,5 veckan jag inte sett honom. Ska bli kul att träffa mitt monster igen :)
Förutom att han är lugnare runt barnen accepterar han fullt ut att bade människor och hundar tar ben ifran honom. Det var jag lite orolig för men det är inga problem alls länge. Vi tränade timme in och timme ut innan han akte hem till mamma och det gav tydligen resultat!

Utställning i Grums
Jag uppfattade som att han inte ville trava fint nu heller, men det vill han aldrig :P


Utställning i Forshaga
Min syster ställde ut Hiro idag och hans slutade som BIS 5:a igen! Fick jättefin kritik denna gangen okcsa. Jag aterkommer med bilder och kritik senare. Nu haller vi tummarna för att det gar ännu bättre i Grums nästa helg!
Rädsla för andras fördomar
Idag hamnade jag i en situation jag oroat mig för ett tag, och vet ni vad? Jag brydde mig inte ett dugg!!
Oron började när jag började leta bulle på riktigt . Jag var rädd att inte bli tagen på allvar och att folk skulle tror att jag inte var kapabel till att ta hand om en hund, allt på grund av mina ansiktspiercingar. Det låter kanske konstigt för den som inte själv har några, men man blir faktsikt diskriminerad så min oro stod på en stadig grund från de tillfällen jag blivit nekad jobb eller blivit kränkt i andra sammanhang.
Efter många om och men vågade jag mig på att ringa till Sarie och vi pratades vid några gånger i telefon. Så kom samtalet där hon tyckte att vi skulle komma till Södertälje för att träffa henne coh valparna.
Jag blev jätteorolig att hon inte skulle tycka att vi var seriösa, så jag låg vaken några nätter och funderade på om jag kanske skulle skicka en bild eller förklara att jag har skrot i ansiktet så hon var förberedd. Men det gjorde jag förstås inte. Hela vägen dit var jag nervös och ångrade att jag inte berättade innan, det hade ju inte varit så kul att åka dit för att bli nobbade.
Men allt gick som smort och det var inga problem!
Så idag var jag och Hiro på stan tillsammans, och framför oss går en kärringjävel i 50-års åldern med en man. Vi gick en bit bakom men jag hörde ändå klart och tydligt vad de pratade om. Så efter att kärringen vänt sig om och tittat på oss säger hon till sin man att det inte är konstigt att hundar blir aggressiva om sånna ansvarslösa människor som jag kan skaffa en. Hon fattade inte att jag hörde vad hon sa så hon fortsatte med utläggningar om att 17åringar som lägger alla sina pengar på att sätta hål i ansiktet inte vet vad det innebär att uppfostra en hund. Då kommer såklart en mötande hund och Hiro börjar med sina kanariefågels/chewbakka ljud som betyder att han vill hälsa. Tanten framför hoppar till och säger till mannen att det är bäst att de skyndar sig iväg för att jag inte har någon kontroll på kamphunden. Han drog inte ans i kopplet. Han gick fint bredvid mig och gjord ett kort ljud.
Konstigt nog blev jag knappt arg! Jag tyckte mest synd om kärringen som var så oroad över mig och aggroHiro. Ärligt talat tyckte jag det hela var rätt komiskt och hade inte lust att förklara för henne att jag faktiskt kan ha piercingar och ändå vara ansvarsfull. Jag behöver inte förklara mig för andra för att få deras respekt. För jag bryr mig inte vad andra tycker längre! :)
Så här har ni oss - matte 22 år gammal, piercingar och säkert massa anda fel & Hiro, den blodtörstiga kamphunden.
PS. Husse är inte bättre han, en sån där kille som lyssnar på dödsmetal och säkert sitter vaken uppe hela nätterna och biter huvudet av fladdermöss och kattungar!
Dammsuga
Igår var det städdag. Då kommer min kompis ut från garderoben och leker med mig!
Som ni ser har vi fått lite hjälp att ändra utseendet på sidan, Stort tack till Sanna som gjorde allt!
6 månader
Alla säger hela tiden att jag växer så det knakar men jag tycker inte jag märker någon skillnad själv. För 2 veckor sen bytte husse halsband på mig för jag växte ur det gamla guldiga. Men efter ha vant mig vid det nya fick jag ännu ett nytt idag! Matte var chockad sa hon, tydligen så var det nya mycket större än det gamla och det passade ändå. Så nu stoltserar jag med ett likadant i guld, fast bredare och med fler nitar.
Idag gjorde jag matte glad genom att ligga helt still och inte säga att knyst när hon tvättade mina öron. Sist var det inte alls kul och jag lät som ett monster. Så hon lovade mig att jag får välja vilket ben jag vill på djuraffären sen! Jag misstänker att det är en muta, för jag hörde henne prata i telefon med Linda förut, och matte sa att vi skulle åka dit ett tag och jag minns att hon har två katter. Så mattes smarta tanke är nog att jag ska nöja mig med ett ben när det finns katter. Haha, så dum man kan vara!
I helgen åker jag på uppfostringsanstalt! Matte ska åka till Tyskland i två veckor och husse har fullt upp på jobbet så jag får inte följa med honom. Så de lämnar mig i Edane hos mattes mamma och hon är sträng! Ni kanske såg bilden på Ruben i det förra inlägget? Han bor där, och så fort jag ser honom sitter jgg som klistrad på hans rygg och juckar. Men det får jag inte... Ibland så leker vi lite också, men han leker så konstigt! Han vill inte att vi ska jucka på varandra. Så istället vrålar han mig rakt i öronen och springer iväg... Om och om igen. För sånna som Ruben skäller inte som jag. Det låter mer som WWOOOOOOOUUUH.
Och inte nog med mina hundkompisar, det finns små människor där! De är lite rädda för mig för jag har hoppat på dem så de ramlat omkull. Och när de väl ligger på marken kan jag inte hålla mig ifrån att slicka på dem och naffsa dem i öronen. Tydligen så ska jag inte få göra det heller...
Men som tur är kommer jag träffa Azlan iaf 1 gång. Mattes mamma lovade att ha med mig på de 2 utställningarna som matte missar i Tyskland. Matte återkommer med resultaten hälsar hon. Första utställningen är den 14:e och den andra är den 20:e. Ha det fint så länge!


Utställningsdebuten
Hiro fick 1 HP, BIR-valp och slutade som 5:a i BIS-valp! Matte är så stolt över mig nu.
Kritiken:
Hanvalp m vackert huvud. Fina öron o hals. Mkt bra manke och rygglinje. Välutvecklad front för sin ålder. Bra vinkel fram o bak. Bra benst. Paralella raka fina ben. Fina tassar. Rör sig ok när han vill. En mkt fin modell. Öppen o glad.
(klicka för större bilder)









Jag blev lite okoncentreerad på slutet och hade ingen lust att stå fint längre, hade ju stått så jättelänge! Och springa fint var inte det lättaste när det var så många hundar som tittade på mig. Men matte fattade inte varför jag inte ens var intresserad av godiset. Men det märkte hon när hon och alla hundarna stod uppradade vid prispallarna. Jag var ju bajsnödig! Så jag satte hukade ihop och bajsade framför matte och priserna jag vann. Folk tyckte tydligen det var kul att jag bajsade för de skrattade och pekade. Tur att matte inte är lättgenerad! :D
Elljusbanan
När de såg att någon var på väg försökte de muta mig med godis för att jag skulle koncentrera mig på dem istället, men det kunde de ju bara glömma! Vem bryr sig om en torr hundgodis när någon springer förbi och flåsar!?
Men efter att några stycken sprungit förbi antog jag att jag inte skulle få följa med dem var det ganska intressant med godis ändå. Fast jag tittade såklart rätt mycket på de springande idioterna också.
Matte tyckte andå att jag var duktig och blev rätt trött av att härja i skogen så när vi kom hem gick jag och la mig direkt. Sen har jag inte rört många meter.
Det där smala kopplet är inte så jättekul, jag måste springa i rätt tempo och helst titta rakt fram under tiden, men hur ska man kunna sicksacka om man tittar rakt fram? Matte bara skäller på mig när jag springer framför hennes ben så hon ramlar, men något kul måste man ju få ha... Jag har minsann hört henne säga att hon är rädd att jag ska göra samma sak på utställningen nästa helg. Jag funderar på om jag ska uppföra mig eller inte. Men det beror helt på hur snäll matte är mot mig... :)

Norska bullespecialen!
Där var vi idag minsann! Tråkigt nog satt vi bredvid och tittade längtande mot ringen. Matte verkade rätt chockad över att jag var såpass snäll hela dagen.
Jag fick ju sitta i min egen bur bredvid Azlan på vägen dit och hem. Tror inte de fattade att jag ville sitta i samma bur som Azlan trots att jag skällde lite och gnydde i början. Fast det kanske var lika bra, Azlan verkade inte sådär jättesugen på sällskap när han satt och suckade för sig själv och tittade ut genom bakrutan.
Sen kom vi fram och det var hundar och människor överallt! Där var matte lite dum igen som inte förstod att jag ville hälsa på alla och leka apa en stund. Fast sen tröttnade jag och låg mest och solade mig för det hade blivit himla varmt vid det laget.
Nu tycker matte att vi ska lägga på ett kol och träna det där konstiga, där man ska springa bredvid matte UTAN att ha kopplet i munnen eller studsa som en boll. Jag förstår inte det roliga med det, men matte lovar att ag får något gott om jag är duktig.
Vi fick en hälsning till Sari också, från Majki (stavning?). Hon tyckte att Hiro var fin och hälsade så mycket!
Vi tyckte att Azlan var fasligt stilig trots att öronen inte ville visa upp sig för publik idag :)
Hiro & Azlan
Husse och matte släpade iväg mig till bilen och jag blev så nyfiken på vart vi skulle denna gången. Jag hade ju hört matte prata om en ny lekkompis.
Husse och matte körde fel som vanligt så det tog nästan en timme, men tillslut kom vi fram och jag hoppade ur bilen. Det luktade annorlunda här så jag satte nosen i marken för att lista ut vem som bodde här.
Tydligen var det Azlan! Dörren öppnades och min nya kompis flög ut genom ytterdörren.
Sen var det lek, juck, lek, juck, lek, och en promenad i skogen. Efter vi fikat åkte vi hem igen och matte lurade husse att svänga på fel ställe. Fast det märkte de lite snabbare denna gången :P
Här kommer bilder på mig och Azlan!
Ps. Husse och matte hälsr och tackar så mycket för den trevliga lekstundeen!









Fit for fight...
Inte en dag för tidigt enligt matte, som tycker att en viss bullterrier blivit på tok för smal. Hon pratar om någon galen tant som ska komma fram till oss när jag är ute och promenerar matte och skrika åt henne att hon inte matar mig. Tanten var ju ett halvt rätt iaf. Matte verkar helt ha glömt bort hur mycket mat en stor kille som jag ska ha! För att inte tala om det äckliga riiset som hon envisas med att ge mig...
Matte bara klagar och klagar. Jag får inte ens bita på tassarna längre! Så hon hade sprungit iväg och köpt aloe vera som hon sprayar på mina tassar jämt och ständigt. Fast jag gillar det ändå. Med aloe veran på fötterna behöver jag faktsikt inte gnaga på tassarna för det kliar inte lika mycket längre.
Några bilder kan vi ju kasta med också! Den första tog matte på mig när jag låg och sov... Jag tycker det är lite dumt av henne att komma och blixtra på mig när jag har det skönt. Den andra är från idag för att visa hur man kan se ut efter att ha varit kass i magen i 5 dagar...


Sprutlackering...
Hiro har varit så himla kass i magen igår och idag. Förut Kokade jag ris åt honom men det åt han inte. Så nu har jag köpt mototspure och hoppas han ska gilla det bättre.
Utställning mm.
Varmt!! Vad kan man göra om det är varmt då? Jo, sätta sig i bilen och köra till Ransäter för att lära sig hur en bulle ska bete sig i ringen!
Jag vet inte riktigt hur jag hade tänkt mig att det skulle vara, eller hur lång tid det skulle ta, så för säkerhetsskull packade vi ihop en massäck (haha jag vägrar kalla det för matsäck) och åkte iväg till Ransäter. Både jag och Perra har varit i de krokarna någon gång förut, men vi tyckte tillslut att vi hade åkt på tok för långt och jag tänkte vända så fort vi fickett bra läge. Det läget kom precis vid ransäters skylten så det var bara att fortsätta!
När vi väl kommit fram, parkerat och tagit med oss väl utvalda delar av packningen satte vi fart mot området. Vi var lite så vi fick bråttom. När vi kommit in var allt ett stort virrvarr av männsikor och tillpuffade hundbollar.
Hade ingen aning om vart bullterrierna skulle hålla till så vi gick runt och letade och Perra hittade dem tillslut. De hade redan börjat men vi hann se en del ändå! Kan inte äga att ajg direkt lärde mig hur de gjorde för jag har helt uppslukad av bullarna och tänkte inte riktigt på vad de gjorde. Men jag vet att jag inte behöver vara lika nervös över att Hiro inte ska gå perfekt i ringen, för det gjorde inte ens de vuxna. Det var flera av dem som tyckte det var jättekul och gjorde sina små glädjeskutt. Det var snabbt överstökat och halva packningen låg kvar orörd i bilen så vi stannade till hos Perras kusin i Kil och åt upp allt.
Vi håller på att vänja Hiro vid nytt foder, och nu inser vi att han var varit lite halvtaskig i magen rätt länge. Förut hade han väldigt kletig bajs så man fick plocka upp bajs och en stor grästuss för att inte lämna kvar massa klet. Redan nu efter 2 dagar kletar det mindre och bajsen har blivit lite mörkare också.
Hoppas att han ska bli mindre röd på tassarna snart. När han fick sin sista rabiesvaccination i veckan bad jag veterinären kolla tassarna och magen där han brukar vara röd, men självklart såg han jättefin ut när vi var där. Samma sak idag när vi träffade frosthäxan. Men det är ju bra att han inte är röd hela tiden iaf.
Öronen var lite röda så vi tvättar den 2 ggr om dagen nu och det är INTE populärt. Eller snarare är det jag som inte är populär. Efter örontvätten sitter han i ett hörn och blänger på mig och kommer inte ens när jag lockar med godis.
Riven nos
Vi fortsatte prata och lät hundarna umgås med korta koppel så de inte kunde nå varandra och det var inga problem. Tvättade nosen med alsolsprit när jag kom in och säg att han inom den närmsta timmen tappat sin sista huggtand som vi tidigare skrattat åt.
Han har fått lite eksem på magen som inte ville gå bort med varken helosan eller bepanthen, så jag plockade fram en av mina gamlaeksemsalvor och redan nu efetr 2 dagar ser det mycket bättre ut! Tassarna har blivit väldigt röda igen så jag smörjde dem med helosan. Det var rätt svårt att få ner det mellan hårstråna, men det var bättre än inget. Någon som har ett bättre tips där?
Nu kommer det bli 2 finfina veckor för Hiro för matte blev nämligen sjukskriven på 75% i 2 veckor. Vilket innebär att jag jobbar 1 timme och 35 minuter per dag :D Jobbade första dagen idag och trodde det skulle gå som på en dans, men oj så fel jag hade. När jag kom hem låg jag helt paralyserad i soffan i 2 timmar. Kan ju tillägga att jag förmodligen klämt en nerv i ryggen.



Fartfyllt
Nu har jag varit seg med uppdateringarnaa igen. Det var varit fullt upp ett tag nu med arvikafestivalen, jobb och Hiro.
Jag kan börja med att berätta om den hemska dagen innan jag skulle åka till arvikafestivalen. Jag var lite småsur redan långt innan för att jag inte fick ledigt på tisdagen för inte nöjer man sig väl med att bara festivala onsdag-lördag?!
Jag segade som vanligt och hade gjort en liten planering att efter jobbet på tisdagen skulle jag packa iordning allt som skulle med och göra klart mitt hår. Sen på onsdagen skulle jag åka till arvika direkt efter jobbet.
Well, så gick det inte till kan jag säga :P
Hiro var med husse på jobbet och satt själv på hans kontor. Husse var inne på lagret och packade nån order eller något sånt. Efter ett tag gick han in till kontoret igen men där satt ingen hund och väntade på honom. Han hittade honom ute i hallen. Han låg i en pöl av kylarvätska och var nöjd...
Så precis när jag skulle börja packa fick vi skynda iväg till veterinären. Väl framme tog de blodprover som husse fick skynda iväg med till centralsjukhuset för analys. De sa att svaret skulle inte dröja länge eftersom det var såpass akut. Tur det tänkte jag som var superstressad, rädd och dessutom hade glömt mina cigaretter hemma...
Efter 2,5 timmar kom äntligen svaret och Hiro hade inget glokol i omlopp så han har alltså nöjt sig med all bita sönder flaskan och sen ligga och titta på den. Jag blev jättestolt över min duktiga lilla valp. Det sved lite när jag sen skulle betala kalaset men det är en annan historia... ;)
Hiro bodde hos mina mamma under festivalen (jag gillar inte tält så det gjorde jag med) och han var överlycklig att få träffa Hedda 4 år och Tobias 1,5 år igen. De är lite rädda för honom nu för han blir väldigt hoppig och ska va på dem hela tiden så han fick mest sitta i hagen och titta längtansfullt på dem. Sen avslutades arvikafestivalen med en fin regnskur och Hiro fick äntligen komma hem igen.
Jag blev jätteförvånad när häromdagen när jag hittade en liten röd fläck på golvet med någon liten klump som låg i mitten. Efter att ta tittat på avstånd ett tag och inte sett vad det var hade jag inget annat val än att lägga mig på alla 4 och inspektera. Jag drog en lättnadens suck när jag såg att det var en kindtand och inget värre. Tänderna bara flyger ur munnen på honom, och i skrivande stund har en 1 huggtand i över- och underkäken. Massa nya tänder har kommit så nu känns det inte alls lika mycket när han naffsar en i armarna :) Peppar, peppar, men han har faktsikt bitit mindre än förut de senaste 2 veckorna trots att det borde kliat i tänderna.
Han har dessutom utvecklat ett jobbigt intresse för nygjorda tattueringar. Jag kom hem häromdagen med plastfolie runt vristen och Hiro tyckte det var ytterst spännande och ville slicka på plasten hela tiden. Dagen efter åkte plasten av och jag vet inte om det är lukten av "sår" eller salvan han gillar, för såfort han får chansen är han framme och vill lukta och slicka. Samma sak med en kompis som valde att sätta sin "groda i mixer" tattuering på vaden. Han tyckte det blev lite jobbigt att sitta med benet på bordet efter ett tag :P
Bilderna är från i lördags när vi först var ute på flygfältet (det gamla nedlagda) och lekte och sen åkte till husses jobb för att leka med hans bästa kompis Winken.
4 månader!
Hiro lyckades butta undan kompostgalltret i hallen förra måndagen, och vad fanns där bakom då? Jo Perras sladdhärva! Så han smakade på strömkabeln och vips hade vi varken intenet eller hemtelefon. Så vi köpte en ny kabel och sprejade rejält med fy-spray. I fredags åkte vi och handlade en snabbis och Hiro var hemma själv. När jag kliver in genom ytterdörren ser jag att gallret är borta igen och han har bitit av ALLA sladdarna denna gång. Telefonsladd, router, strämkabel och gud vet vad mer som förstördes trots denna massiva attack av spray.
Det konstigaste av allt var att flera av sladdarna var helt av, vilket borde betyda att han fått sig en stöt men ändå fortsatt och bitit av nästa kabel...
Tur att husse är så händigt att han lyckades skarva ihop ström och routersladdarna igen, för jag har haft internet abstinens under helgen.
4 Månaders dagen så, hur gick den?
Det första jag märkte när jag vaknade (14.00, jag hade jobbat natt) var att öra nr 2 pekade rakt upp emot molnen! Så helt överlycklig ringer jag till Perra och frågade om örat varit så hela dagen men det hade det inte. Så det hade ställt sig någon gång mellan 12 när husse lämnade honom och 14 när jag vaknade.
Sen var jag jättesnäll. Jag hade bokat en tid hos veririnären för hans rabiesvaccinering :P Andra hundar blir bortskämda med tårta och vissa andra får gå till vetten och dessutom bara nöja sig med ett torrt kalvöra.
Våg fanns det ju också, så jag kan stolt meddela att han på sin 4 månaders dag vägde 11,5 kg. Någon som vet om det är mycket eller lite? Skulle va intressant att kunna gissa ifall han blir stor, liten eller normal när han blir vuxen.
Vi ska förmodligen till tånga hed den 9:e föresten, någon mer som ska dit?
Det får bli allt för denna gången så får jag uppdatera mer en annan dag!

Husse gjorde en "kanelbulle"
Uppåtöra!
Han blev så söt med ett fladdermusöra och ett slokande... :)

Morgonmys
Jag fick så fina bilder i går så jagmåste slänga upp några!
Idag är det dags för vaccination, ska bli kul att se hur det går...