6 månader
I lördags firade vi min 6 månadersdag! Husse var i Göteborg men David tittade förbi och hjälpte matte att väga mig. Först skulle David lyfta upp mig och väga oss båda, men tji fick han, vågen gick bara till 110 kg! Så Matte lyfte upp mig ch David låg på alla 4 och läste av vågen. Med mattes vikt borträknad stannade den på 21 kg denna gången.
Alla säger hela tiden att jag växer så det knakar men jag tycker inte jag märker någon skillnad själv. För 2 veckor sen bytte husse halsband på mig för jag växte ur det gamla guldiga. Men efter ha vant mig vid det nya fick jag ännu ett nytt idag! Matte var chockad sa hon, tydligen så var det nya mycket större än det gamla och det passade ändå. Så nu stoltserar jag med ett likadant i guld, fast bredare och med fler nitar.
Idag gjorde jag matte glad genom att ligga helt still och inte säga att knyst när hon tvättade mina öron. Sist var det inte alls kul och jag lät som ett monster. Så hon lovade mig att jag får välja vilket ben jag vill på djuraffären sen! Jag misstänker att det är en muta, för jag hörde henne prata i telefon med Linda förut, och matte sa att vi skulle åka dit ett tag och jag minns att hon har två katter. Så mattes smarta tanke är nog att jag ska nöja mig med ett ben när det finns katter. Haha, så dum man kan vara!
I helgen åker jag på uppfostringsanstalt! Matte ska åka till Tyskland i två veckor och husse har fullt upp på jobbet så jag får inte följa med honom. Så de lämnar mig i Edane hos mattes mamma och hon är sträng! Ni kanske såg bilden på Ruben i det förra inlägget? Han bor där, och så fort jag ser honom sitter jgg som klistrad på hans rygg och juckar. Men det får jag inte... Ibland så leker vi lite också, men han leker så konstigt! Han vill inte att vi ska jucka på varandra. Så istället vrålar han mig rakt i öronen och springer iväg... Om och om igen. För sånna som Ruben skäller inte som jag. Det låter mer som WWOOOOOOOUUUH.
Och inte nog med mina hundkompisar, det finns små människor där! De är lite rädda för mig för jag har hoppat på dem så de ramlat omkull. Och när de väl ligger på marken kan jag inte hålla mig ifrån att slicka på dem och naffsa dem i öronen. Tydligen så ska jag inte få göra det heller...
Men som tur är kommer jag träffa Azlan iaf 1 gång. Mattes mamma lovade att ha med mig på de 2 utställningarna som matte missar i Tyskland. Matte återkommer med resultaten hälsar hon. Första utställningen är den 14:e och den andra är den 20:e. Ha det fint så länge!
Alla säger hela tiden att jag växer så det knakar men jag tycker inte jag märker någon skillnad själv. För 2 veckor sen bytte husse halsband på mig för jag växte ur det gamla guldiga. Men efter ha vant mig vid det nya fick jag ännu ett nytt idag! Matte var chockad sa hon, tydligen så var det nya mycket större än det gamla och det passade ändå. Så nu stoltserar jag med ett likadant i guld, fast bredare och med fler nitar.
Idag gjorde jag matte glad genom att ligga helt still och inte säga att knyst när hon tvättade mina öron. Sist var det inte alls kul och jag lät som ett monster. Så hon lovade mig att jag får välja vilket ben jag vill på djuraffären sen! Jag misstänker att det är en muta, för jag hörde henne prata i telefon med Linda förut, och matte sa att vi skulle åka dit ett tag och jag minns att hon har två katter. Så mattes smarta tanke är nog att jag ska nöja mig med ett ben när det finns katter. Haha, så dum man kan vara!
I helgen åker jag på uppfostringsanstalt! Matte ska åka till Tyskland i två veckor och husse har fullt upp på jobbet så jag får inte följa med honom. Så de lämnar mig i Edane hos mattes mamma och hon är sträng! Ni kanske såg bilden på Ruben i det förra inlägget? Han bor där, och så fort jag ser honom sitter jgg som klistrad på hans rygg och juckar. Men det får jag inte... Ibland så leker vi lite också, men han leker så konstigt! Han vill inte att vi ska jucka på varandra. Så istället vrålar han mig rakt i öronen och springer iväg... Om och om igen. För sånna som Ruben skäller inte som jag. Det låter mer som WWOOOOOOOUUUH.
Och inte nog med mina hundkompisar, det finns små människor där! De är lite rädda för mig för jag har hoppat på dem så de ramlat omkull. Och när de väl ligger på marken kan jag inte hålla mig ifrån att slicka på dem och naffsa dem i öronen. Tydligen så ska jag inte få göra det heller...
Men som tur är kommer jag träffa Azlan iaf 1 gång. Mattes mamma lovade att ha med mig på de 2 utställningarna som matte missar i Tyskland. Matte återkommer med resultaten hälsar hon. Första utställningen är den 14:e och den andra är den 20:e. Ha det fint så länge!
Kommentarer
Trackback
