För ett och ett halvt år sen köpte jag en palm. En sån där fin sak med en klumpfot längst ner och fina långa blad med en härlig grön färg. För ett halvår sen flyttade Hiro in, till palemens stora förskräckelse.
Redan från första stund älskade han palemen och ryckte och slet i de fina smala bladen. Han har gått och tjuvat några i taget och sen legat och fnissat för sig själv i ett hörn.
Idag skulle han göra samma sak igen, men istället för att ta ett blad, äta upp det och ligga nöjd i ett hörn så misstänker jag att kan inte lyckades svälja hela bladet, så att det kittlade honom så där skönt i halsen. Då tyckte han att hallmattan var ett ypperligt ställe att spy upp bladet + det han ätit idag. Då blev matte lite ledsen för vi har en liten deal här hemma. Matte plockar upp bajs inne om det händer en olycka och husse torkar spyor. Självklart var inte husse hemma och matte satt grön i ansiktet och torkade kräks medan Hiro valde ett nytt blad från palmen.

Jag har inte hjälra nog att slänga ut min kära palm trots att den inte har många dagar kvar att leva. Ingen planta har överlevt så länge som 1,5 år i min vård så jag har fäst mig lite. Igår hade den 12 blad kvar så jag har ränkat ut att den har ca 6 dagar kvar att leva innan Hiro ätit upp den.
Men är den inte vacker? :P




Slänger med en bild på mördaren också. Här ligger han och snarkar, nöjd och belåten...